Targar... Bokbindaren!

Ibland är det konstigt hur lätt via saker så som en bild, en lukt eller en sång kan få en att komma ihåg saker som man trodde man kunde glömma. Nostalgiker som jag är och faktiskt gillar en del Disney saker då jag faktiskt växte upp med dem klickade runt lite på youtube igår när jag fann denna låt: http://www.youtube.com/watch?v=Co45PJ6SOhk&feature=related Och efter ens halva låten så grät jag... Jag var i samma situation som Max när jag var yngre. Det var en tjej som jag var helt förälskad i. En tjej som fick mitt hjärta att slå helt galet. Har aldrig fått känna den känslan igen under alla dessa år. Hon var ängeln i mitt liv. Men... Jag vågade aldrig berätta detta för henne. Jag vågade aldrig tala om vad jag kände för henne. Medans det slutar lyckligt i videon så var det tvärt om för mig. Jag ångrar min feghet och har gjort så hela livet. Men ångesten kom tillbaka i fullo efter den här videon. Vad hade hänt om jag vågat berätta för henne? Hade vi blivit tillsammans? Hade vi fortfarande varit det? Jag vet inte... Och det håller på att förtära mig... Förbannelse över mig själv och min vekhet.
Jag... Jag är nästan säker på att hon tyckte om mig. Vi gick hela lågstadiet tillsammans och hon var en ängel... Så oskuldsfull och fin. Sen när det var dags att börja sjuan så blev jag djupt deprimerad och brydde mig inte om någonting i stort sätt... men hon fanns där utan att jag märke det. Hon gav mig kramar och blev alltid glad när jag var i närheten. Men dum som jag var så fattade jag ju ingenting.
Jag har missat min stora chans till kärlek här i livet. Min PERFEKTA tjej försvann tillsammans med min barndom. Hon är nu ett minne som jag vill bevara. Ingen tjej kommer någonsin kunna ersätta henne. Jag har aldrig känt sådan kärlek någonsin sen hon försvann ur mit liv. Visst hon finns någonstans i Kalmar men jag... Jag kan inte träffa henne. Hon har säkert en egen kille nu. Jag bevarar heldre hennes minne som det är och lever mit liv i ensamhet. Jag hade min chans och jag misslyckades. Jag tyckte att saker och ting har känt konstigt på sistonde då jag knappt tittat åt en kvinnas håll. Det förgågna spökar. Det förgågna är något som jag håller kärt. Något rent. Något fint.
Jag har bestämt mig för att inte söka. Min drömtjej försvann för många år sen och ingen kommer någonsin att kunna ersätta henne.
Visst är det lustigt hur en emotionel damm kan öppnas bara av en fånig liten sång och en video från en gammal teknad film?
Livet är bra underligt ibland. Ibland önskar jag att man kunde stanna kvar i drömmarna eftersom det förgågna hela tiden gör sig påmint om den id jag aldrig mer kommer att kunna uppleva. En lycklig tid om jag kunde ha haft idag om jag hade gjort rätt val.

Inte undra på att saker och ting känts så konstiga...

Känns dumt att skriva något annat men kan lika gärna göra det då jag nog annars kommer glömma bort det tills nästa gång.
Var hos Nilsi helgen och såg på en massa filmer på en lånad VHS. Spelade spel och hade det almänt trevligt. Att ha släkt i Dalarna och tillgång till dom för första gången i sitt liv (Med det menar jag med att man kan besöka dom utan att resa 50 mil) Gör det bara ännu svårare efter skolan är över. Ska man flytta tillbaka till Öland eller stanna här? Jag kommer aldrig kunna ha alla vänner runt omkring mig men jag kommer aldrig heller kunna lämna någon av dem.
Det går väl bra nu i skolan. Blev trött på mig själv i fredags då det inte verkade som om jag kunde göra någonting rätt. Nu har vi börjat sy egna kapitälband och jag lyckades faktiskt ganska bra med mina! Ska försöka igen på fredag då nästa bok är redo. Det finns nu bilder för den som vill se på biblioteket som vi besökte under lovet. http://www.leksand.fhsk.se/987.php finns lite bilder där...
Ska träna så jag blir riktigt bra på kapiälband har jag bestämt.
Nu har nästan alla som varit borta på praktik kommit tillbaka och det är roligt att se allihop igen. Jag och Hendrik Andersson var på Lop-nor och letade fynd igår och jag fann lie passare och han hittade et fallsben och en sax så fynd hittade vi.
Ska nog hälsa på farmor och farfar i helgen och även träffa pärlan.
Det går sådär med min berättelse... Jag hoppas finna lite skaparglädje igen annars så är det bara att lägga ner.
Det var allt för idag. Ska se videon igen och tänka tillbaka på min ängel...